Egypten Hurghada, Bella VistaEgypten, Röda HavetMarshall Vintage Modern 2466/425ABL & Gibson Les Paul Standard Faded -08 Volvo S60 D5 185 hk -08

Vilken upplevelse!

Vilken upplevelse!

Author:  Krezz
Date:  10 juli 2010
Tags:Musik

Slash Gävle 2010Dagen började med färden på dryga 30 mil upp mot Gävle, där “Getaway Rock Festival” arrangerades, där vi först tog en sväng till festivalområdet för att orientera oss i denna stad för att därefter åka in till centrum för en bit mat.

Duger det med McDonalds? Nej, skall vi inte äta nåt ordentligt? Jo vi kollar vad som finns!   Vi hitade en Mexikansk Restaurang, hittade fina platser på uteseveringen, och beställde lite Tex-Mex mat, typ Tacos.   Äter, tar ett par lättöl(!), diskuterar och spekulerar om hur dagen ser ut för en sån som Slash när, var och hur kommer han till Sverige och vad gör han när han kommit hit. Frågorna var många och spekulationerna likaså. När vi sedan kommit halvvägs in i maträtten, och tömt den första bärsen, så ser jag ett par välbekanta solglasögon under en basebollkeps på en herre som kom vandrande på trottoaren i riktning mot vårt bord. “Kolla här då…” säger jag till mitt sällskap. Vadå?  “Jo, här kommer han”.  

Vi sitter alltså och funderar på vad Slash håller på med i detta nu och då knallar han förbi, efter en sväng downtown Gävle, på en halvmeters avstånd. Säg så här jag har alltid varit stolt över att jag har handhälsat med Bengt Alsterlind men det känns numera inte så hett.  

Nu har jag haft ögonkontakt med Slash OCH nickat, sagt hello och fått respons, herregud är det sant? JA!  Får verkligen lilla jag uppleva “a Kodak moment” javisst, jag tror inte det är sant. Men det är det! Hur många har upplevt detta? Säkert många men ingen jag känner.  

Här kommer killen som jag lyssnat på, tittat på, diggat till och luftgitarrat till tusentals gånger (tänk om man hade kvar panten för alla pilsner man tömt till denna virtuos) gående på gatan och passerar på en armlängds avstånd. Bra start på dagen kan man nog säga utan att överdriva.  

Enda plumpen så här långt var att Lisa inte fick i sig nån mer mat efter detta så den maten kostade mer än den smakade.   Nu var inte lusten mindre att få uppleva kvällens uppträdande och vi hoppade, efter en stunds förgäves väntan på “återkomsten” , in i bilen och for ut till festivaplatsen, parkerade och funderade på “Regnkläder, blir det kallt?”  men vi kom överens om att det kan vi gå tillbaka och hämta vid behov. Facit blev inga regnkläder eller varma kläder.  

Inne på området var det mycket  folk, det var varmt och musiken dundrade ut ur högtalarna. Musiken förresten en del av det som spelades borde inte få kallas för musik men det är en annan historia.  

Köpte dricka, några T-Shirts och knallade in för att lyssna på det som spelades och av de band vi såg så får tre använda stämpeln “musik” nämligen Cruzified Barbara, Europe och Slash. Det absolut sämsta jag någonsin hört var nog “Mayhem” som headlineade den svarta delen av festivalen, vilken skit, men som sagt det är en annan historia.  

Vi anlände till festivalområdet vd 17:00 och anledningen till vårt besök skulle börja 23:30 så tills dess fick vi lyssna (och ibland njuta) , titta (och ibland förvånas) och sola (och ha det jävligt gôtt). Det blev en ganska lång väntan men som man säger “Den som väntar på nåt…”  

Slash Gävle 2010

Uppträdandet skall börja 23:30 men med den akademiska kvarten inräknad så hoppas vi att kanske kan få se skymten av bandet runt midnatt men vi blir rejält överraskade för redan 23:28 mullrar introt till “Ghost”, kvällens första låt,  igång. Sen följer 80 minuters “guldlåtar” som avslutas med extranumret “Paradise City” och före dess så repar man av bl.a. “Nighttrain”, “Rocket Queen”, “Civil War”, “Slither” ja i stort sett alla låtar vi ville höra. Vilket drag! Gissa om det var svettigt för både publik och band? 

Skall dock inte här och nu inte gräva mig ner mer i denna dag, som jag som sagt alltid kommer att minnas, som innehöll två stora händelser mötet med Slash och den efterföljande energiurladdningen på scen. Jag har kollat på Slash, G n’ R, Velvet Revolver m.fl. på videoupptagningar från deras livespelningar från t.ex. Rock am Ring och sett hur mycket folk som står framför scen och jag har undrat över hur kan de, och kommer vi, att se och höra nåt? Nu spekulerar jag bara men jag tror att de tillfällen som gavs uppe i Gävle, att få se Slash på ett avstånd av ca: 10 meter från scen (trots en publiksiffra över 10 000), återkommer inte så ofta.

Så här i efterhand så är det bara en sak som jag tycker är synd och det är att då detta var en festival och ingen dedikerad konsert så spelades det lite färre låtar fast å andra sidan fick de med alla låtar jag hade på min priolista.

Så jag är riktigt jävla glad att jag kom iväg på detta evenemang som kan kategoriseras som, vilket jag dock inte hoppas, “once in a lifetime” , och jag tackar Lisa så jävla mycket för att hon “tjatade” så att vi kom iväg. Miljoners tack eller som alla band (som talade svenska) avslutade sina nummer med “Tack som fan…”, Lisa! Ett stort tack riktas också till “Rock Olga” som skötte sig exemplariskt, om nu det är en merit under en rockkonsert!

Här kan ni se en liten video som jag tog, med min Canon Ixus, och som jag laddat upp på YouTube titta och njut!